Utfodring för optimal utveckling, trivsel och prestation

GMO är en förkortning av genetiskt-modifierad-organism och täcker en rad växter, bakterier och annat som har fått deras arvsmaterial (deras gener) ändrade, antingen genom att man har tagit bort eller tillfört en extra gen eller genom att man har ändrat på en existerande. En stor del av GMO som används i foderproduktion är växter som har fått deras arvsmaterial ändrat så de är mer motståndskraftiga mot insekter och ogräsmedel. Många livsmedel och foderprodukter är märkta som GMO-fri, producerad utan användning av GMO eller något helt tredje, och det kan vara svårt att genomskåda vad de olika märkningarna reellt betyder. Generellt är regeln att man inte får kalla något för GMO-fritt om det inte också finns en version av varan som innehåller GMO. Därutöver ska märkningen klart beskriva vad varan eller framställningen av varan reellt kontrolleras för. För märkningar som "fri från spår av GMO" eller "innehåller inte spår av GMO" som direkt hänvisar till den färdiga produkten, så ska det finnas analystest som bevisar att den slutgiltiga produkten är fri från GMO. Några väljer också att märka deras produkter med "inte producerat av råvaror som innehåller GMO" eller "framställt av råvaror fria från GMO". Dessa märkningar berättar att det inte har funnits GMO i råvarorna som produkten har framställts av och det bör därför finnas analysresultat som bevisar detta, samt dokumentation för att det är de analyserade råvarorna som faktiskt har använts i den slutgiltiga produkten.

När hästen behöver seniorfoder beror helt på om den visar tecken på att vara äldre och har behov av extra stöd. Hos hästar finns ingen fast åldersgräns för när de anses vara "gamla". Några hästar ser gamla ut i 14-15 års åldern, medan andra först visar tecken omkring 25 års åldern. När hästen är gammal är mycket individuellt och beror på när den visar tecken på det. Vanliga symptom på att hästen börjar bli gammal är att den börjar gå ned i vikt och förlora muskelmassa, blir svankryggad och får lång päls. Ofta upptäcker man det genom att hästen plötsligt har svårt för att hålla ett lagom hull utan någon direkt bakomliggande orsak som t.ex. sjukdom, mask m.m. Detta trots att hästen får samma foder som den tidigare har fungerat bra på i många år. En orsak till detta kan vara att hästen börjar bli gammal. Det upptäcks ofta i förbindelse med hösten/vintern när temperaturen sjunker och gräsmängden inte längre är tillräcklig. Fram tills dess att hästen börjar visa tecken på att vara "äldre" kan man därför använda ett vanligt kraftfoder.

Hur mycket hö/hösilage som hästen ska få beror på hästens storlek, hull och om den har tillgång till gräs. Den rekommenderade minimummängden grovfoder (hö/hösilage) om hästen inte får gräs är 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg häst per dag – den får mycket gärna få mer om den inte blir för tjock. Den här mängden är nödvändig för att försäkra att hästens behov av smältbara fiber är uppfyllt och för att förebygga sjukdomsproblem. Hö/hösilage-mängden ska fördelas på min. 2 utfodringstillfällen per dag. Om hästen har tillgång till gräs kan man komplettera med mindre mängder grovfoder och hålla koll på hästens hull för att se om den får tillräckligt. Om hästen lätt blir för tjock kan man också ge lite halm/gräsfröhalm för att öka aktiviteten och tuggtiden. Halm och gräsfröhalm kan dock inte ersätta hö/hösilage, eftersom fibrerna i halm/gräsfröhalm endast är mycket lite smältbara för hästar och bidrar därför inte med en tillräcklig mängd energi och näringsämnen. Man ska vara uppmärksam på att tillvänjningen till hösilage ska ske över en längre period än tillvänjningen till torrt hö för att reducera risken för matsmältningsproblem.

När man ska avgöra om sin häst är för tjock eller för smal kan man använda en hull-skala som delar in hästarna i nio kategorier från extremt mager till extremt fet:

Hullkategori – Beskrivning:

1. Extremt mager, ingen fettvävnad, nästan inga muskler och framträdande ben. Extremt spetsig rygg. "Skinn och ben".
2. Mager, sparsamt fettlager, framträdande ben och tapp av muskelmassa. Spetsig rygg och ingen fettvävnad på revbenen.
3. Smal, lite fettvävnad på ryggen, ryggkotor ses inte tydligt men revbenen är framträdande. Spetsig rygg.
4. Moderat smal, en aning spetsig över ryggen, revbenen kan ses men inte tydligt.
5. Moderat hull/medel. Ryggen är platt, revbenen kan märkas men inte ses.
6. Över medel. Påbörjande fettlager utanpå revbenen och omkring svansroten. Påbörjande fåra på bakdelen och ryggen.
7. Lätt överviktig. Tydlig fåra på bakdelen och ryggen. Revbenen täcks av fettlager, med de är fortfarande märkbara. Påbörjande fettlager på halsen.
8. Fet. Kraftig fåra på bakdel och rygg. Fettlager på halsen. Fettlager vid manken, skuldrorna och på innerlåren.
9. Extremt fet. Djup fåra på bakdelen och ryggen. Kraftig fettkam på halsen, vid manken, bakom skuldrorna, omkring svansroten och på innerlåren.

Hö är torkat gräs som samlas i balar när det är tillräckligt torrt. Hö är ett ideellt grovfoder till hästar då det har en hög torrsubstans. På grund av vädret kan det vara svårt att göra helt torrt hö i Sverige och det kan därför förekomma problem med mögel i höet. Hösilage är också gräs, vilket har packats in i plast när det har torkat delvis. Inpackningen ger en syrefri och sur miljö som främjar tillväxten av mjölksyrabakterier och hämmar växten av jästceller, svampar och andra bakterier och hjälper därmed till så att hösilaget kan hålla sig bättre. Dock finns det en större och större tendens till att göra inplastat hö, där torrsubstansen är så hög så att det är hö, men det är packat i plast. För både hö och hösilage gäller det att mängden protein och fibrer beror på skördetidspunkten och kvaliteten. Några hästar med känslig mage kan vara känsliga för hösilage, då det är lite surt, och de fungerar därmed bättre på hö.

Ja. Både Brogaardens rådgivningsavdelning samt körande foderkonsulenter hjälper till med de flesta problemen som man kan ha när det gäller utfodring. Vi kan hjälpa till med foderstater och lösningar för hästar som lider av diverse sjukdomar, där utfodring spelar en roll. Vi kan också hjälpa till med exempelvis bantningskurer, muskeluppbyggning och hur man kan hantera hästar med antingen för mycket eller för lite energi.

Ja, Brogaarden har en rådgivningsavdelning med agronomer, veterinärer och biokemister som gör foderstater speciellt anpassade till din häst och dess behov. Du kan få hjälp med en foderstat genom att klicka på länken på hemsidan, utfylla informationsschemat om din häst och skicka in det till oss.

Det beror mycket på hur stor ändring man har gjort och om det finns några speciella hänsyn, men generellt sett går det 2-3 månader innan man kan se full effekt av ett kraftfoder-byte.

Hästar är generellt känsliga för plötsliga foderbyten, vilket leder till en ökad risk för matsmältningsproblem. Gör därför alltid ett gradvist foderbyte över 2-3 veckor. Om hästen är mycket känslig för foderbyte eller om hästen ska vänjas vid gräs, så kan det vara nödvändigt att göra foderbytet under en längre period.

Du kan alltid hitta information om ingredienser och innehåll samt vägledande fodermängder på produktbladet för produkten i fråga. Produktbladet hittar du genom att gå in under webshop/häst och hitta produkten som du önskar att veta mer om.

Nej, 1 liter foder är inte lika med 1 kilogram. Alla fodertyper väger olika, så du måste väga ditt foder för att ta reda på hur mycket 1 liter väger. För de flesta av våra foderprodukter har vi angivit hur mycket 1 liter väger på produktbladet. Produktbladet hittas i vår web-shop vid fodret i fråga.

Uppbyggnad av muskler kräver en kombination av korrekt utfodring och träning. Om hästen har lätt för att gå ned i vikt eller är för smal kan det försvåra uppbyggnaden av muskler, eftersom det krävs ett överskott av kalorier för att bygga upp muskler. Därutöver ska fodret bidra med en tillräcklig mängd protein som är byggstenar till musklerna. Proteinet i fodret ska vara av bra kvalitet och ska ha ett tillräckligt innehåll av essentiella aminosyror, såsom lysin, metionin och cystin, som hästen inte kan bilda själv. Bra källor till protein kan bl.a. vara lusern. Grovfodret kan också bidra, men protein-innehållet varierar mycket beroende på skördetidspunkten. Prestationshästar har ofta behov av ett kompletteringsfoder med ett moderat-högt innehåll av protein för att kunna bygga upp och underhålla den nödvändiga muskelstyrkan. Därutöver kan man köpa olika tillskott för att understödja muskelsättningen. Korrekt tilldelning av vitamin E och selen är också viktigt i förbindelse med understödjande och beskyddande av muskelsättningen.

Först ska du försäkra dig om att din hästs behov av alla näringsämnen (proteiner, vitaminer och mineraler) är uppfyllda. Om basen inte är på plats, så är ett tillskott nämligen bara en droppe i havet. Om hästens behov av näringsämnen är täckta och den fortfarande lider av dåliga hovar kan ett tillskott vara en bra idé. Med biotin-tillskott ska man vara uppmärksam på att endast biotin inte är tillräckligt – det krävs en kombination av många olika näringsämnen för att bygga upp en sund hov (de svavelhaltiga aminosyrorna metionin och cystin, mikromineralen zink m.m.). Vi kan rekommendera Hoof Support och Farriers Formula, där Hoof Support kompletterar fodret från Dodson & Horrell, medan Farriers Formula är ett "fullt paket" som kan ges tillsammans med alla typer av kompletteringsfoder/vitamin-mineraltillskott.

Alla hästar behöver smältbara fibrer från hö/hösilage för att underhålla en sund tarmmiljö. Men när hästen inte kan tugga hö/hösilage kan ett substitut vara ett alternativ. Man kan använda sig av blötlagd KwikBeet/Speedi-Beet efter ätlust – ev. med ett komplement av blötlagd Fibre-Beet (alla tre produkterna SKA blötläggas i vatten!). Hästen ska naturligtvis ha tillgång till hö/hösilage vid sidan av också. Hösilage kan ibland vara lättare för hästen att tugga då det är mjukare i strukturen än vanligt torrt hö.

Hästar kan vanligen sakna energi på grund av att mjölksyra har ansamlats i musklerna. Det kan också vara på grund av vätske- och elektrolytbrist eller för att långvarigt arbete har tömt glykogendepoterna i muskler och lever. Ofta är det en kombination av flera saker och det kan därför vara ett detektivarbete att komma fram till orsaken. Det är viktigt att hästen får tillräckligt med grovfoder. Den ska minimum få 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg häst per dag för att få tillräckligt med fibrer. Fibrer från grovfodret (hö, hösilage, lusern etc.) ger den uthållig energi under arbete. Om hästen får för lite fibrer i foderstaten och kanske samtidigt för mycket spannmål, kan det också medverka till brist på energi. Här är det bättre för både prestationen och hästens hälsa att ge mer grovfoder och reducera mängden spannmål. Hästens behov av mineraler och vitaminer ska också vara uppfyllt. Tillskott av salt eller elektrolyter bevarar en bra vätskebalans. Om hästen har blivit trött i förbindelse med pälsbyte kan man prova att komplettera med ett tillskott av B-vitaminer. Om man är i tvivel om hästens allmänna tillstånd bör den undersökas av en veterinär.

Först ska man försäkra sig om att hästens behov av alla näringsämnen (proteiner, vitaminer och mineraler) är uppfyllda och att den även får tillräckligt med fibrer av bra kvalitet (minimum 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg kroppsvikt per dag). Om dessa villkor är uppfyllda men hästen ändå verkar trött, kan en kur med B-vitaminer, såsom B-Plus vara fördelaktigt. Under normala omständigheter bildar hästen själv tillräckligt med B-vitaminer i grovtarmen, men under stressade perioder (tävlingar, transport) och även vid pälsbyte, kan hästen ha svårt att "följa med". B-vitaminerna ingår i päls- och hudfunktionen men också i produktionen av de syretransporterande blodkropparna. Så om det inte finns tillräckligt med B-vitaminer kan det inte transporteras tillräckligt med syre runt i blodet under arbete och hästen verkar därmed snabbt trött och lat.

Det är viktigt att hålla hästen i ett passande hull för att understödja dess generella hälsa, trivsel och prestation, samt för att reducera risken för olika sjukdomar. Man ska skilja på om hästen är bara bukig eller om den faktiskt reellt är för tjock. Överviktiga hästar har typiskt fettdepoter på revbenen, vid skuldrorna och svansroten, samt på nackkammen. Som riktningslinje ska man kunna märka de bakersta revbenen med en flat hand på en fullvuxen häst. Det finns bara en metod som fungerar när en häst/ponny ska gå ned i vikt – hästen ska förbränna fler kalorier än den äter. Det kan antingen göras genom att reducera kaloriintaget eller öka motionsmängden. En kombination av dessa två är den mest succérika och hållbara lösningen. En överviktig häst får inte svältas – se till att hästen får tillräckligt med grovfoder (hö/hösilage) och att dess behov av vitaminer och mineraler uppfylls genom antingen ett vitamin-mineraltillskott eller ett kompletteringsfoder med ett lågt innehåll av kalorier och socker/stärkelse. Om hästen har lätt för att gå upp i vikt är man tvungen att begränsa tiden och/eller tillgången på gräs. Gräs har generellt sett ett mycket högre energi- och sockerinnehåll per kg torrsubstans än hö, vilket stimulerar bildningen av fettdepoter. Det är bättre att kunna ge hästen lite mer hö/hösilage som ger mer aktivitet och mättnadskänsla istället för en timmes gräs. Hur mycket gräs den enskilda hästen tål beror på dess hull, användning och ev. sjukdomsproblem.

Trots att han är överviktig ska hans behov av fibrer uppfyllas för att förebygga matsmältningsproblem som bl.a. kolik och diarré. Han ska få minimum 1,5 kg hö/hösilage per 100 kg häst per dag – det motsvarar minimum 4,5-5 kg hö/dag till en ponny som väger 300 kg. Härutöver kan man komplettera med lite halm/gräsfröhalm för att skapa aktivitet och öka tuggtiden. Halm och gräsförhalm kan dock inte ersätta hö/hösilage. Därutöver är det bra att ge honom blötlagd KwikBeet/Speedi-Beet/Fibre-Beet vid sidan av ett vitamin-mineraltillskott och eventuellt lite lusern. På det här sättet begränsar man energiintaget, men ger en bra mättnadskänsla och täcker hans behov av vitaminer och mineraler. Lusernen bidrar med lite tuggtid så att hans ättid förlängs. Därutöver är motion en viktig faktor när hästen ska gå ned i vikt. Motion är nyckeln till att få igång ämnesomsättningen.

Om hästen har haft fång p.g.a. foder/gräs ska man vara mycket försiktig med att låta hästen få gräs – det är mycket individuellt om hästen överhuvudtaget kan tåla gräs, och i så fall hur mycket gräs. Eftersom hästen tidigare har haft fång har den en ökad risk för att få fång igen, och här är gräs en väsentlig riskfaktor. Man måste därför avväga för varje enskild häst om den tål att få gräs – detta bör, om möjligt, diskuteras med veterinären. Ett alternativ till bete är att låta hästen gå i en jordhage med tillgång till hö/hösilage och ev. halm/gräsfröhalm, så att hästen har något att tugga på. I rådgivningens artikelarkiv kan du läsa mer om utfodring av hästar på begränsade mängder gräs i artikeln "Ska hästar på bete utfodras?". Därutöver kan du läsa mer om fång i artikeln "Fång och sjukdomsförloppet" som har skrivits av veterinär Nanna Luthersson.

Man ska vara försiktig med att ge mycket kraftfoder eftersom hästen redan har börjat få kalorier från gräset, som innehåller mycket energi. Se till att din häst får massor med bra grovfoder (hö/hösilage) och behåll samma foder som den har fått hittills. Du kan ev. komplettera med lite olja (raps, soja, majs, solros) eller ett tillskott av Equi-Jewel för att ge extra kalorier.

Vårgräset har ett mycket högt innehåll av vatten, energi (kalorier) och socker. Hästarna kan ofta hinna äta rätt stora mängder gräs på relativt kort tid. Eftersom hästen inte är van vid den här typen av foder, så kan mikroorganismerna som lever i hästens grovtarm reagera på den här ändringen i fodret. Det produceras mer gas i tarmen än normalt och hästen blir uppblåst. P.g.a. gräsets höga vatteninnehåll kan avföringen också bli lös. Om hästen har tendens till att bli uppblåst/få lös mage vid foderbyte, så kan ett tillskott av YSY-Blanding vara fördelaktigt i perioden fram till samt efter ett foderbyte. Därutöver kan det vara nödvändigt att reducera tiden på gräs lite och ge hästen mer hö istället. När hästen inte har problem med lös avföring längre, så kan tiden på gräs gradvist ökas upp igen. Vid minsta tvivel om hästens allmänna tillstånd ska man alltid kontakta veterinären.