Man känner kanske igen det från sin egen häst, den går lätt upp i vikt, trots att man praktiskt taget inte ger den något foder. Även om dessa hästar är ”lättare” att utfodra, eftersom de inte ska ha så stora fodermängder, är det en konstant utmaning att utfodra dessa hästar så att de får i sig alla de viktiga näringsämnena, utan att de blir för tjocka. Men varför har en del hästar så lätt för att bli tjocka? Och inte minst, vad kan man göra?
Det är viktigt att ge hästen en anpassad foderstat för att ge den bästa möjliga förutsättningar för en bra hälsa och trivsel, prestation och reducera risken för olika sjukdomar som bland annat fång. Det är viktigt att kunna skilja på om hästen är svullen eller om den är för tjock. Överviktiga hästar har oftast fettdepåer över revbenen, vid bogarna, vid svansroten samt på nacken. Som grundregel ska man på en färdigvuxen häst kunna känna de bakersta revbenen med platt hand, självklart ska man räkna bort eventuell vinterpäls. Hästen blir ofta svullen(halmmage) av stora mängder halm, stor maskinfektion eller stora mängder gräs, hästen kan därför vara svullen utan att vara tjock.
Varför har vissa hästar lätt för att gå upp i vikt?
Det kan finnas flera orsaker till att hästen lätt går upp i vikt:
Överskott av kalorier:
Precis som hos människor, om man äter fler kalorier än man förbränner, kommer man att gå upp i vikt, det samma gäller för hästar. Hos hästar är det dock oftast ett för stort intag av socker från gräs, stärkelse och spannmål/spannmålsrika produkter, som gör att de ökar i vikt. Dock har vissa hästar helt enkelt lätt för att bli tjocka, även vid små mängder gräs/spannmål. Hos dessa hästar blir man tvungen att reducera eller eventuellt helt undvika gräs och/eller spannmål.
Genetik:
En del hästar har utvecklats för att överleva i en sparsam miljö, där det finns mycket föda på sommaren, men sparsamt med foder om vintern. Ute i naturen kommer dessa hästar därför ombilda överskottsenergi på sommaren till fettdepåer. Dessa fungerar dels isolerande mot kylan på vintern, och dels som en energidepå, som hästen kan ta av, när fodermängden inte är tillräcklig. Detta är inte bara ett problem i Danmark och Sverige där vi ser till att hästen får tillräckligt med mat hela året. Dessa hästar kan dessutom ha en tendens till insulinresistens, motsvarande diabetes II hos människor. Insulin är ett hormon kroppen urskiljer, när man äter en sockerhaltig måltid, där insulinets uppgift är att transportera socker från blodet ut i cellerna, som använder sockret till energikälla. Hos hästar (eller människor) med insulinresistens fungerar hormonet inte så bra, och en del av sockret kommer istället för att bli transporterat till cellerna, bli omvandlat till fettdepåer. Desto tjockare hästen blir, ju sämre kommer insulinet att fungera i kroppen, och mer socker kommer bli ombildat till fett. Lyckligtvis kan man vända denna process genom motion och hålla hästen i ett bra hull.
Motion:
Om hästen har lätt för att gå upp i vikt, räcker det inte alltid att bara ändra kosten. Precis som hos människor, ska hästen motioneras regelbundet för att den ska hållas i lagom hull. Det räcker inte att bara släppa ut hästen i hagen, eftersom de lättfödda hästarna oftast kommer lägga mer tid på att äta än att motionera.
Aptit:
Hästar, som lätt går upp i vikt, är ofta väldigt matglada, och äter nästan hela tiden, utan paus. Härmed hinner de inta förhållandevis stora mängder foder på relativt kort tid. Oavsett orsak får man aldrig svälta en överviktig häst, då kan man riskera hyperlipidemi dvs. stora mängder fett i blodbanan och omkring organen även känt som fettlever. Detta har en mycket hög dödlighet, så istället för att svälta hästen, ska man fokusera på att använda en anpassad foderstat med rätt mängd motion.
Vad kan man göra?
Hästen har några naturliga behov, som ska uppfyllas, för att undvika smältbarhetsproblem så som kolik, diarré m.m. det kan vara en utmaning hos lättfödda hästar, och det man kan göra är:
-
Hästen ska ha tillräckliga mängder grovfoder (hö/hösilage):
Den rekommenderade minimummängden är 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg häst. Denna mängd är nödvändig för att säkra hästens behov för smältbara fibrer och förebygga sjukdomsproblem. Detta motsvarar i praktiken till ca 9-10 kg hö/hösilage till en häst på 500 kg. Halm kan användas som ett komplement till hö/hösilage, eftersom lättfödda hästar oftast inte klarar fri tillgång på hö/hösilage. Eftersom fibrerna i halm är svåra för hästen att smälta, bör man inte använda halm som ersättning för hö/hösilage.
-
Hästens behov för protein, vitaminer/mineraler ska täckas in:
Även om hästen lätt går upp i vikt, behöver den fortfarande alla viktiga vitaminer/mineraler och proteiner för att upprätthålla hälsa, god hovkvalité och ett välfungerande immunförsvar. Använd därför ett heltäckande vitamin/mineraltillskott eller ett tillskottsfoder, där hästen får den angivna mängden utan att bli för tjock. Om hästen inte tål den rekommenderade mängden foder, kan man komplettera med ett vitamin/mineraltillskott, som ska balanseras, så att hästen får de korrekta mängderna. Alternativt ska fodret ändras till en annan och mer anpassad produkt, där hästen kan få den angivna mängden utan att bli för tjock.
-
Fiberrika foderprodukter:
Om hästen får väldigt lite kraftfoder, är det viktigt att studera om den verkar mycket hungrig, eventuellt kan man kanske ge lite mer foder, i så fall kan man använda fiberrika foderprodukter som lucern, Speedi-Beet/Fibre Beet/Betpiller (alla tre ska blötas upp i vatten!) Genom att använda fiberrika foderprodukter i stället för spannmål, ökar man ”mängden”/volymen i krubban, samtidigt som man ökar sysselsättningen och tuggtiden vilket ger hästen en generellt bättre mättnadskänsla.
-
Motion:
Som tidigare nämnts kan fodret själv inte hålla hästen i lagom hull. Därför är det viktigt att gradvis öka hästens mängd av motion den regelbundet får för att öka förbränningen.
-
Var försiktig med gräset:
Gräset har generellt ett väldigt högt energi och sockerinnehåll per kilo torrsubstans i förhållande till hö, vilket stimulerar bildningen av fettdepåer. Om hästen har lätt för att gå upp i vikt, blir man tvungen att begränsa tiden eller tillgången till gräs. Det är bättre att ge lite mer hö/hösilage, som ger bättre sysselsättning och mättnadskänsla i stället för en timmes gräs. Hur mycket gräs den enskilda hästen tål, är helt beroende på hull och användningsområde.
Ref: Luthersson, N. (2013): Stora foderboken. Brogaardens Förlag, 3.ed
