Utfodring av den gamla hästen

Utfodring av den gamla hästen

Skriven av Agronom Mette L. Nymand
Wednesday, August 28, 2013
gamla hästen HÄST Undervikt Utfodring generellt

I takt med att hästen blir äldre, får den ofta svårare att hålla hullet. Det händer ofta utan någon speciell orsak, som exempelvis mask, och även om den får samma foder som den brukar, och som den har fungerat bra på i många år. Den gamla hästens matsmältningsförmåga förändrar sig, och du kan hjälpa den genom att ge den rätt foder.

För hästar finns det ingen fast åldersgräns för när de betecknas som gamla. En del hästar ser gamla ut när de är omkring 14-15 år, andra först när de är i 25 årsåldern. När hästen börjar bli gammal är väldigt individuellt och beror på många olika faktorer, som exempelvis:

  • Utebliven maskkontroll
  • Arv
  • Försämrad lever eller njurfunktion
  • Ridning och träning
  • Kvalitén på fodret

 

De vanligaste symptomen på att hästen börjar bli gammal, är att den börjar gå ner i vikt och tappar muskler, blir svankig och får längre päls. Den gamla hästen blir smal under hösten/början på vintern, när temperaturen faller, och gräsmängden inte längre räcker till.

 

Vilka förändringar är det som händer?

De åldersbetingade förändringarna i matsmältningssystemet medför, att utnyttjandet av fibrer (hö/halm), proteiner och fosfor faller, medan förmågan att smälta stärkelse (spannmål) och fett förblir det samma. Gamla hästar är känsligare för högt blodsocker på samma sätt som gamla människor med ”åldersdiabetes”. Det resulterar i ämnesomsättningsproblem och ökar risken för fång. Därför bör mängden socker/stärkelse begränsas till äldre hästar, även om deras förmåga att smälta stärkelse inte har försämrats.

 

Det nedsatta foderutnyttjandet beror bland annat på att syre och enzymproduktionen försämras, och tarmrörelserna blir långsammare och sämre. Tunntarmsfunktionen, där hästen upptar fett, stärkelse och vissa mineraler, har inte förändrats. I stortarmen är jäsningsfunktionen nedsatt, vilket försämrar hästens förmåga att smälta och utnyttja fibrer. Detta betyder dock inte att hästen har ett annat behov för smältbara fibrer, men att man ska anpassa fodret efter den äldre hästen.

 

Extra vitaminer

En välfungerande häst är generellt självförsörjande och bildar B och C vitamin med hjälp av mikroorganismerna i stortarmen, om hästen får tillräckliga mängder grovfoder av bra kvalité och inte utsätts för stressande situationer. Som en följd av den försämrade jäsningsfunktionen hos äldre hästar minskar den mikrobiella produktionen av B och C vitamin samt vissa aminosyror. Detta kan påverka hästens immunförsvar, vilket kan leda till att hästen blir mer utsatt för infektioner. Det kan därför ibland vara en bra idé med extra tillskott av vattenupplösliga vitaminer. Dessutom kan tillskott av tarmbakterier (probiotika) och jästkulturer förberedda stortarmens funktion och därmed öka utnyttjandet av fodret.

 

Protein och mineraler

Den äldre hästens utnyttjande av protein reduceras, dels som en följd av den nedsatta mikrobiella produktionen av aminosyror. Protein är viktigt för muskler och underhåll av kroppens organ och funktioner. Till följd av detta nedsatta proteinutnyttjande har den äldre hästen större behov för mer protein av god kvalité i fodret än en yngre häst. Det är dock viktigt, att man utfodrar efter hästens behov och inte överdoserar med protein, eftersom det kan leda till överbelastning av lever och njurfunktion.

 

Den nedsatta funktionen i stortarmen medför också, att hästen får försämrad upptagning av vissa mineraler, bland annat upptagningen av fosfor, som upptas i stortarmen, är försämrad. Dock är upptagningen av kalcium, som upptas i tunntarmen oförändrad. Det fattas fortfarande kunskap omkring förändringar av upptagningen av andra mineraler hos äldre hästar. Dock visar undersökningar på att behovet för mineralerna zink och selen samt vitaminera A och E ökas hos äldre hästar. Det är dock viktigt att man ger en balanserad mängd vitaminer och mineraler.

 

Använd fint hö eller hösilage

Det finns flera möjligheter att anpassa fodret till den gamla hästens behov. Generellt ska fodret vara lätt att tugga, lättsmält och smaka gott. Hästen bör få grovfoder (hö eller hösilage) av god kvalité, gärna grovfoder, som är skördat tidigt och därmed har ett högt innehåll av näringsämnen. Tag en handfull av grovfodret, om det sticker i handen, när du kramar det, är det för grovt för gamla hästar. Tilldelningen av grovfoder har dessutom fördelen att det bidrar till produktion av värme. Utöver hö/hösilage är det en bra idé att komplettera med andra fiberkällor, som exempelvis uppblötta betfibrer.  På så vis får hästen lättsmältbara fibrer, som är lätta att tugga.  Utöver det kan man ge mindre mängder snittad lucern. Dock bör man begränsa mängden lucern, eftersom det har ett högt innehåll av protein och kalcium, vilket kan belasta lever och njurar. Om hästen inte kan tugga hö eller hösilage på grund av tandproblem, kan man ge uppblötta grönpiller, som har ett motsvarande eller lite högre näringsinnehåll än vanligt hö.

 

Använd värmebehandlat spannmål och olja

Gamla hästar har, som tidigare nämnts, en nedsatt tolerans för högt blodsocker. Man kan dock ge en mindre mängd stärkelse, av exempelvis havre, korn eller majs, om hästen har behov för det. Det beror bland annat på hästens hull och arbetsnivå. Använd värmebehandlat spannmål, eftersom värmebehandlingen ökar smältbarheten i förhållande till obehandlat spannmål och ger en bättre foderhygien.

 

Havre är lättsmält för hästar och behöver därför inte värmebehandlas. Det kan dock vara en fördel att krossa havren till äldre hästar och hästar med tandproblem. Var uppmärksam på, att krossad havre har en tendens till att damma och har en ökad risk för svamp. Utöver detta kan man ge olja i fodret, eftersom fettsmältbarheten hos äldre hästar ofta är bra.  Det är en fördel att ge olja, eftersom den inte är beroende av tuggfunktionen och är en mycket koncentrerad energikälla (energi i 3,5 dl olja motsvarar energin i 1 kg havre).

 

Man kan eventuellt ge en foderblandning speciellt anpassad till äldre hästar. Fördelen med dessa blandningar är att fodret är speciellt anpassat till hästens ändrade behov, är lättsmältbart och har en bra foderhygien. Dock ska hästen fortfarande få grovfoder av en bra kvalité.

 

 Goda råd för utfodring av den gamla hästen

  • Använd hö/hösilage av god kvalité  och struktur
  • Ge uppblötta betpiller eller grönpiller (gjort av gräs eller blandning av gräs och lucern)
  • Begränsa mängden lucern, eftersom det har ett högt innehåll av protein och kalcium
  • Ge eventuellt mindre mängd lättsmält spannmål, som havre, värmebehandlat korn och majs
  • Använd eventuellt en fullfoderblandning framtagen till äldre hästar
  • Ge olja, som exempelvis majs eller sojaolja. En häst på 500kg kan få upp till 2-3 dl/dag dock ska hästar med nedsatt leverfunktion inte få olja i fodret.
  • Tandkontroll två gånger om året
  • Använd täcke på vintern. Härmed spar hästen på energi till värmeproduktionen.
  • Se till att hästen har fri tillgång till vatten och grovfoder i hagen. Den äldre hästen är oftast låg i rang och kan bli utstött av de andra hästarna.
  • Se till att hästen är i ett bra hull. Om den blir för tunn, kan det vara svårt att få den i bra hull igen. Övervikt däremot överbelastar lederna.

 

Referencer:

Briggs, K. (2000): Cuisine for the golden years. The Horse. May 2000, s.89-96

Briggs, K. (1998). Feeding the geriatric horse. The Horse. Oct 1998, s. 89-96

King, M. (2003): Feeding the older horse. The Horse: Nov 2003, s.83-88

Luthersson, N. (2004). Den stora Foderboken. Brogaardens förlag

Vervuert, I. (2006). Nutrition and feeding of the geriatric horse. NENUC (Nordic Equine Nutrition Conference). Grinsted, sept 2006

Walther, A. (1997). He´s only as old as he feels. The Horse. Feb 1997,s.63-70