Hur ska dressyrhästen utfodras?

För att dressyrhästen ska kunna prestera optimalt på tävlingsdagen är kombinationen av korrekt träning, bra planläggning och inte minst korrekt utfodring avgörande för, om hästen kan infria förväntningarna. När prestationerna uteblir eller plötsligt försämras, kan orsaken ofta ledas till energibrist, mjölksyreuppsamling och/eller elektrolyt och vätskebrist. Hur ska man utfodra för att ge hästen de bästa förutsättningarna för att kunna prestera optimalt?

Energibrist

Stärkelse, som ges i fodret såsom havre eller korn omsätts i kroppen till energi, som antingen förbränns omedelbart eller lagras som glykogen i musklernas energidepåer.

Hästens begränsning uppstår ofta, när den har lågt blodsocker, och när den har förbrukat kroppens glykogendepåer, de fungerar som kroppens "kraftfullaste" bränslekällor (förbränner snabbt, och ger "explosiv" energi). Genom en långsam, men långvarig prestation (exempelvis distans) har hästen störst behov för fibrer och olja för uthållighet (förbränner långsamt, ger varaktig energi). Genom denna arbetsform spar kroppen på glykogendepåerna. Genom en kortvarig och intensiv prestation (exempelvis galopplopp) har hästen ett större behov för stärkelse än vid långsamt muskelarbete. Om hästen utfodras med för stora mängder spannmål, förbrukas glykogendepåerna snabbare, och hästen blir trött. Om hästens foderstat är balanserat riktigt med fibrer, olja och stärkelse, kan det minska förbruket av glykogen vilket ökar uthålligheten.

Utfodring med stora mängder stärkelse kan dels öka risken för olika matsmältningsproblem och delvis ge stora svängningar i blodsockret, vilket kan öka hästens stressnivå. Dessa svängningar i blodsockret är svåra att kontrollera och kan leda till att blodsockernivån är låg i prestationsögonblicket. Därmed försvagas koncentrationen och uthålligheten försämras. Utöver att den dagliga mängden spannmål ska begränsas, ska man också vara uppmärksam på både typen av spannmål och spannmålsmängden. En del spannmålssorter har hästen lättare att smälta såsom havre i förhållande till exempelvis korn och majs, som ska värmebehandlas, för att hästen på bästa möjliga sätt ska kunna smälta det. Om mängden stärkelse reduceras, och det istället kompletteras med smältbara fibrer och fett/olja, kan hästen faktiskt utnyttja sin energi bättre. Hästen använder den långsamma energin (fibrer och fett) först och sparar därmed på sina glykogendepåer, vilket kan öka uthållighet och prestation.

Utfodring med tillräckliga mängder fibrer stabiliserar matsmältningen och blodsockret.

En del spannmålsorter har hästen lättare att smälta såsom havre i förhållande till exempelvis korn och majs, som ska värmebehandlas, för att hästen på bästa möjliga sätt kan smälta det. Om mängden av stärkelse reduceras, och istället kompletteras med smältbara fibrer och fett/olja, kan hästen faktiskt utnyttja sin energi bättre. Hästen använder den långsamma energin (fibrer och fett) först och spar därmed på sina glykogendepåer, vilket kan öka uthållighet och prestation.

Uppsamling av mjölksyra

När glykogen förbränns i musklerna, bildas mjölksyra, som är en avfallsprodukt. Arbetes längd och intensitet påverkar, i hur stor utsträckning mjölksyran uppsamlas i musklerna eller bryts ner. Uppsamlingen av mjölksyra medför bland annat nedsatt muskelfunktion och därmed nedsatt prestationsförmåga. När fodret innehåller den optimala kombinationen av stärkelse, fibrer och fett kan hästen utnyttja fiber och olja först, därmed kan hästen spara på glykogendepåerna och därmed skjuta upp uppsamlingen av mjölksyra.

En balanserad fiberrik utfodring kan skjuta upp förbränningen av glykogen, och därmed reducera uppsamlingen av mjölksyra, vilket ökar uthålligheten.

Elektrolyt och vätskebrist

Vätskebrist och brist på elektrolyter medför försämrade prestationer. Det beror på en försämrad förmåga att reglera kroppstemperaturen och dålig muskelfunktion.

Vid hårt arbete, tävling eller om hästen svettas mycket bör man dagligen tilldela elektrolyter för att förbättra vätskebalansen. Man ska dock vara uppmärksam på, att hästen ska ha tillgång till rent vatten så den inte riskerar vätskebrist. Om hästen under en period jobbar lättare, räcker det med vanligt salt (1½ msk/dag till en häst på 500 kg) i stället.

Hur ska då dressyrhästen utfodras? 

Oavsett om hästen går lätt dressyr eller presterar på hög nivå, har hästen från naturens sida några behov, som ska uppfyllas för att tillgodose prestation och undgå matsmältningsproblem såsom kolik, diarré m.m.

Hästen ska ha tillräckliga mängder grovfoder (hö/hösilage): Den rekommenderade mängden är 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg häst per dag i hästens foderstat, gärna mer om hästen inte blir för tjock. Den rekommenderade minimummängden är nödvändig för att säkra hästens behov för smältbara fibrer och för att förebygga sjukdomsproblem. Detta motsvarar i verkligheten till min 8 kg hö/hösilage till en häst på 500 kg. Var uppmärksam på kvalitén av höet/hösilaget, har man en häst som tenderar att gå ner i vikt, är det ändå viktigare med hö/hösilage av bra kvalité, med ett högt näringsinnehåll och kalorier. Halm och frögräshalm kan användas som komplement till hö/hösilage till lättfödda hästar, eftersom lättfödda hästar oftast inte kan få fri tillgång till hö/hösilage. Eftersom fibrerna i halm och frögräshalm är svåra för hästen att smälta, kan man inte använda halm och frögräshalm som substitut för hö/hösilage.

Hästens behov för protein, vitaminer/mineraler ska täckas in: Oavsett hästens prestationsnivå och hull, är det viktigt att hästen får i sig alla viktiga vitaminer, mineraler och proteiner för att tillgodose prestation, hälsa, bra hovkvalité och ett välfungerande immunförsvar. Använd därför ett fullt täckande kompletteringsfoder, där hästen kan få den rekommenderade mängden utan att bli för smal eller för tjock. Hästens temperament är också en faktor, när man ska hitta det rätta fodret till hästen. Har man en mycket energisk häst, är det lämpligt att begränsa eller eventuellt ta bort tilldelningen av spannmål i foderstaten, eftersom spannmål kan bidra till hästens stressnivå.

Fiberrika foderprodukter: Får hästen väldigt lite kraftfoder, verkar den hungrig eller kan den tåla att få lite mer foder, kan man använda fiberrika foderprodukter i stället för spannmål i hästens foderstat, ökar man "mängden"/volymen av kraftfoder ökar sysselsättningen och tuggtiden samtidigt med att det understödjer en stabil tarmflora. Både lucern och KwikBeet/Speedi-Beet/Fibre-Beet (torrt) har ett högt energiinnehåll, motsvarande till energiinnehållet i havre/korn, men där energin kommer från smältbara fibrer istället för stärkelse. Därutöver har lucern också ett högt innehåll av protein av god kvalité, som bland annat är viktigt för muskelsättningen.

Var försiktigt med gräset: För att tävlingshästen ska kunna prestera optimalt och inte bli för tung, bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar/dag beroende på tillgängligheten till gräs, hästens hull och energinivå. Oftast ska mängden spannmål reduceras och kompletteringsfodret ska regleras beroende på gräsmängden. Hästen ska fortfarande tilldelas grovfoder (hö/hösilage). Det är bättre att kunna ge hästen lite mer hö/hösilage som ger mer sysselsättning och mättnadskänsla i stället för en timmes gräs. Hur mycket gräs varje häst tål, är beroende på hull och hur mycket den rids.

Foderstat exempel 1:

Foderstat till mycket energisk dressyrhäst (500 kg) i moderat- hårt arbete, motsvarande tävling på minimum medelsvår nivå nationellt. Med foderstaten får hästen i sig alla viktiga näringsämnen. Mängden stärkelse har reducerats för att tillgodose hästens temperament.

Daglig fodergiva - Fodret bör fördelas över min 3 dagliga måltider:

Foderstat exempel 2:

Foderstat till en dressyrhäst (500 kg) i moderat – hårt arbete motsvarande tävling på medelsvår nivå och högre, nationellt. Hästen saknar lite energi under arbete och har behov för snabb energi i foderstaten. Med foderstaten får hästen i sig alla viktiga näringsämnen.

Daglig fodergiva - Fodret bör fördelas över min 3 dagliga måltider:

Referencer:

Dunnett, C.E., Marlin, D..J. & R.C. Harris (2002). Effect of dietary lipid on response to exercise: relationship to metabolic adaptation. Equine Exercise Physiology 6. Equine vet. J., Suppl. 34 (75-80). Edt. Hinchcliff, K.W., Geor, R.J. and Pagan, J.D.

Luthersson, N. (2004): Stora Foderboken. Brogaardens Förlag, 2. ed.

Marlin, D. & K. Nankervis (2002): Equine Exercise Physiology. Blackwell Science.

Schmidt, L.T.: Utfodring av tävlingshästen, www.brogaarden.eu