När vi tränar hästen, är vårt mål att bygga upp vävnader (muskler, ben osv.), förbättra kondition och uthållighet samt förbättra hästens prestation. Förbättra hästens form gör vi genom att hela tiden öka arbetsbelastningen lite gran. Men det är en svår balans mellan vad som är lagom träning och vad som är överträning.
Oavsett om du har en häst på hobbynivå som du rider i skogen en gång då och då, eller om du rider på toppnivå, är det viktigt att veta, när du tränar hästen inom dens fysiska förmåga, och när du passerar gränsen och tränar den för hårt/övertränar. Nyckeln till detta ligger dels i träningens intensitet, men också i återhämtning/vila.
Varför tränar vi?
En hästs prestation avgörs både genom hästens naturliga förmåga och potential, och genom den träning som hästen får. För att hästen ska kunna prestera optimalt, krävs det att den är i form. Med träning förbereder vi hela tiden hästens förmåga till att prestera.
Beroende på vad man har för häst, har man olika syften med sin träning. Distansryttaren fokuserar på uthållighet och kondition, jockeyn på att öka löphastigheten, dressyrryttaren på att öka uthålligheten, styrkan och precisionen. Hoppryttaren önskar både snabbet, precision, styrka, lydighet, smidighet och uthållighet. De flesta önskar att öka träningstiden successivt, innan hästen blir trött och för att minska risken för muskelnedbrytning p.g.a. träning. Alla önskar att bevara hästens arbetslust.
Olika vävnader tränas på olika sätt. Hjärta och lungkapacitet (”kondition”) och muskelvävnad byggs upp förhållandevis snabbt, medan senor, leder, benknotor tar flera år innan de når sin maximala styrka.
Fokuserad kontra varierad träning:
De flesta tränare förbereder hästen på flera av ovanstående punkter i större eller mindre utsträckning. Det är viktigt att skräddarsy träningen, så att man fokuserar på det som är viktigt. Men ofta kan en varierad träning förebygga skador och öka hästens generella färdigheter, eftersom man undviker att stressa samma vävnader dag efter dag på ett monotont sätt. Det kan också bidra till att hålla hästen glad. Ett exempel kan vara att ge dressyrhästen en lång skrittur ute i terrängen för att ge den kondition, vänja hästen till ”läskiga saker”, och för att ge den en bättre finmotorik (givet att man skrittar på olika underlag). Ett annat exempel kan vara att ta ut hopphästen i terrängen och backträna. För att öka styrka och kondition, utan att belasta hästens framben lika mycket som under hoppträning. Det kan vara givande att rida lösgörande dressyr på distanshästen för att ge den bättre lösgjordhet och öva halvhalter för att ge bättre lydighet, kontroll och självbärighet.
Varför bli hästen trött?
När hästen blir trött, beror det ofta på en uppsamling av mjölksyra i hästens muskler och blod.
När arbetet blir allt mer intensivt kan den aeroba förbränningen (syreförbränning) inte hänga med, och förbränningen går över på så kallad anaerob förbränning (förbränning utan syre). Genom denna process bildas mjölksyra. Mjölksyra är en avfallsprodukt, och uppsamlingen av mjölksyra bidrar till nedsatt muskelfunktion och därmed nedsatt prestationsförmåga. Vid stora mängder mjölksyra eller upprepande påverkningar finns det risk för muskelskador och korsförlamning. Under träning sker det hela tiden en vis nedbrytning och uppbyggnad av muskler, även om musklerna inte övertränas, och därför kan det vara en bra idé att stötta hästen genom att se till att fodret innehåller protein av god kvalité (viktiga aminosyror) och antioxidanter, eventuellt i form av tillskott, QLC antioxidanter.
Vad betyder det i praktiken?
Desto snabbare och ju mera intensivt arbetet är, desto snabbare går hästen över på anaerob förbränning. Vi kan genom träning förbättra hästens prestationsnivå, så att det går längre tid, innan den blir trött. Vi kan genom utfodring se till att, hästens glykogendepåer är påfyllda och därmed öka tiden som går, innan de tar slut. Vi kan också förbättra utnyttjandet av den aerobe förbränningen.
Det är viktigt att veta, när hästen börjar gå över på anaerob förbränning, och när uppsamlingen av mjölksyra sker. De kan fuska. Exempelvis kan en dressyrryttare, som tränar intensivt och arbetar med en svår rörelse, uppleva att hästen slår ifrån och stretar emot. Är det för att hästen är ”dum”, eller håller den på att bli trött? Om hästen verkligen håller på att bli trött och upplever en uppsamling av mjölksyra, finns det bara en sak för ryttaren att göra.
Skritta hästen, så att mjölksyran kan transporteras bort, eventuellt trava och göra lite lösgörande arbete, innan ryttaren fortsätter övningen. Man kan därefter ofta återuppta träningen av övningen och få ett bättre resultat, eftersom hästen har fått en chans att återhämta sig.
När det samlas mjölksyra i kroppen och blodet gör det ont. Utöver de fysiska skadorna kan det också påverka hästen psykiskt. En häst, som ett upprepande antal gånger tränas över syregränsen, kan bli rädd för smärtan och vägra att arbeta nästa gång den rids. Detta märks ofta hos exempelvis unghästar, som tränas för hårt eller för intensivt eller båda delarna. Det leder till att hästen mister lusten för att arbeta och blir stämplad som vild, dum eller oregerlig. Kanske trappar man omedvetet upp träningen för att hästen ska bli ”trött” vilket endast förvärrar problemet.
Hur förebygger vi skador?
När hästen blir trött, finns det en betydligt större risk för skador. Finnmotoriken drabbas och hästen snubblar lättare. När musklerna, som stöttar leder och senor, blir trötta, ökar risken för led och senskador betydligt. Risken för skador på själva musklerna ökar också. Vi ska dessutom komma ihåg att det tar lång tid att uppnå full styrka i de ”hårdare” vävnaderna, som senor, leder och benknotor.
Vi ska hjälpa hästen så bra som möjligt att klara de uppgifter som den ställs inför.
- Känna hästens träningsnivå: Hur mycket kan du be hästen om innan den blir trött
- Ha kunskap om ”hårda” vävnaderna: ben, leder och senor
- Var uppmärksam på tecken från hästen: Symptom på början till trötthet kan vara ökad puls, ökad andning, ovillighet till arbete och bristande koncentration. Hästen snubblar.
- Se till att hästen dricker vatten och får sitt elektrolyt behov fyllt. Redan vid lätt dehydrering minskar arbetsförmågan betydligt, matsmältningsförmågan minskar, avfallsprodukter som mjölksyra transporteras mindre effektivt från musklerna, syresättningen av blodet minskar osv.
- Skräddarsy foderstaten till arbetets typ
- Se till att lägga in pauser i träningen, där hästen får tid till att återhämta sig. Detta gäller både i det enkla träningspasset, men också i träningsplanen som sådan. Lägg inte två dagar med hårt arbete efter varandra. Dagen efter hårt arbete bör du låta hästen få lite lättare arbete, och efter riktigt hårt arbete och tävlingar, bör du lägga in flera dagar av återhämtningsarbete (gärna skritturer för hand eller annat).
- Lägg inte in flera lediga dagar efter varandra då det ökar risken för korsförlamning, och får hästen mycket ledigt, kom ihåg att dra ned på fodret, speciellt ska man undvika för mycket stärkelse.
- Men pauser kan också bli för långa! Efter längre pauser ska träningen anpassas. Redan efter en kort tid av vila tappar hästen lite av sin snabbhet och koordinationsförmåga. Efter en eller två veckor kan man se en försämring av konditionen, och efter lite längre tid börjar hästen tappa muskelmassa. Efter långa pauser (månader till år) börjar ben, leder och senor att mista sin styrka.
- När hästen är på topp rent träningsmässigt behövs det inte så mycket för att hästen ska tappa muskelmassa. Efter långa pauser (månader till år) börjar ben, leder och senor tappa styrka.
- När hästen är på topp rent träningsmässigt behövs det inte så mycket för att den ska behålla formen. Så en häst i toppform ska tränas mycket mindre och inte så intensivt för att hålla sig i form.
- Se till att träningen tillrättaläggs så att formtoppen kommer när du behöver den, exempelvis till tävling. Om du har en tävlingsfri period utan tävlingar eller andra krävande aktiviteter kan du med fördel anpassa träningen och lägga in viloperioder, innan du formtoppar igen till nästa händelse.
- Se till att hästen har energi till att göra det, du ber den om. Hur du tillför denna energi avgörs som nämnt av arbetstypen:
- Primärt aerobt- låg, ofta långtidsvarande, arbetsintensitet, där syretillförseln kan ”följa med” (exempelvis långdistanshästar)
- Primärt anaerobt, hög, ofta kortvarigt arbete, arbetsintensitet med snabb syreupptagningsförmåga exempelvis galopphästar
- Kombination, exempelvis dressyr, hoppning och fälttävlan
Man kan säga, att vid kort och intensivt arbete får man massor av snabb energi, till priset av uppsamlingen av mjölksyra och hög glykogen förbrukning. Vid lägre intensitet kan hästen arbete mycket längre, eftersom kroppen har stora fettreserver, som kan fungera som långvarig energikälla, och samtidigt undviker man den skadliga effekten av mjölksyra.
Vid en kort och intensiv prestation har musklerna behov för en större mängd energi från kolhydrater – detta får hästen primärt från stärkelse, som exempelvis spannmål. Om arbetet däremot är av lägre intensitet och kroppen kan känna av aerob förbränningen, kan musklerna också arbeta på fettsyror från fett och smältbara fibrer, exempelvis från olja och grovfoder (hö/hösilage), vilket utsätter användandet av glykogen. Man kan faktiskt förbereda hästens förmåga till att utnyttja olja och fibrer som en energikälla, och därmed minska glykogenförbränningen och uppsamlingen av mjölksyra. Genom att ha en hög andel av grovfoder och olja i foderplanen, ökas hästens förmåga att utnyttja fettet som energikälla, och därmed spara på glykogenet. Genom att samtidigt förbereda hästens kondition och styrka kan man fastlägga det ögonblick, där hästen går över på en glykogenförbränning och på det viset fastställa uppsamlingen av mjölksyra, och den nedsatta muskelfunktionen och tröttheten, som följer.
Stärkelserikt foder kan dock vara bra, om hästen har ett behov för ”snabb energi” eftersom det hjälper till att fylla glykogendepåerna. Balansen mellan stärkelse, fibrer och fett bör anpassas till hästens arbetstempo. Desto snabbare hästen arbetar, ju större är hästens stärkelse behov.
Speciellt efter arbete, där glykogendepåerna är tömda och blodsockernivån är låg, är det viktigt. Efter hårt arbete kan det ta flera dagar att få glykogendepåerna fyllda igen, så det är viktigt att ta hänsyn till detta och ge hästen den vilan den behöver från hård träning. Lätt motion exempelvis skritturer och hagvistelse, kan bidra till att få mjölksyran ut ur kroppen och undvika stela leder och muskler. Utöver bra grovfoder kan man efter hård träning ge små regelbundna, stärkelserika måltider för att snabbt få upp blodsockret igen och få glykogendepåerna påfyllda. Denna återhämtningsperiod är viktig för att undvika skador och för att se till att hästen är klar till nästa utmaning!
