Sommaren är här och betesäsongen är i full gång. Det får många hästägare att fundera över, hur det ska planeras och genomföras. Hur mycket gräs, kan varje individuell häst/ponny tåla? Får hästen i sig alla nödvändiga näringsämnena, när den går på bete? Vilken typ av foder passar bäst till just din häst?
Det naturliga beteendet hos hästar är att söka efter föda i upp till 16 timmar om dygnet. De vilda hästarna levde ofta på gräsarealer, där det fanns ett brett sortiment av olika grässorter och örter. De rörde sig över stora områden i sökandet efter föda och vatten. Hästarna blev ofta smala på vintern och skulle därför gå upp i vikt på sommaren. Det aktiva gräsbeteendet och dåtidens gräskvalité och örter, säkrade att hästen inte blev överviktig. Sammansättningen av gräs, örter och jordbottenförhållanden säkrade hästen med nödvändiga näringsämnen.
I dag betar hästarna ofta på små betesarealer, i förhållande till den vilda hästen. Betesmarkerna vi har, skiljer sig mycket från dem, hästarna hade i det vilda. Arealerna är ofta sådda med gräsblandningar, som är utvecklad till högt presterande mjölkkor. Den högt presterande mjölkkon ska dagligen producera många liter mjölk och har därför ett högt energi (kalori) behov. Många av våra hästar används inte alls eller mycket lätt, och behöver därför inte så mycket energi. De behöver heller inte gå långa avstånd för att leta efter föda. Det ska bara stoppa ner huvudet i gräset och ta för sig av buffén. De blir därför inte heller uppmuntrade till att motionera/röra sig i sökandet efter föda. Utöver de står de ofta i stallet resten av tiden. Det höga kalori/energiintaget kombinerat med bristande motion, resulterar ofta i övervikt, vilket påverkar hästens hälsa och prestation.
Betet
Gräs är inte bara gräs – det finns många olika grässorter och arter och det är stor skillnad på näringsinnehållet i de olika plantorna. Det kan vara bara att ha koll på vad för plantor som växer i hagarna. Kanske består den av grässorter, som inte är anpassade till precis din hästflock? Kanske är det en gammal äng, där ogräset har tagit över och därför behöver sås om eller omläggas? Kontrollera alltid marken efter giftiga plantor som exempelvis smörblomma m.fl. eftersom det kan ge lever och njurproblem, fång och matsmältningsproblem.
Gräset består av:
• Växtfibrer (cellulosa, hemicellulosa och lignin)
• Kolhydrater (fruktanar samt sockerämnen exempelvis sukros, se anteckning under)
• Protein
• Vitaminer och mineraler
Gräsets växt och variation
Gräsets växtkapacitet varierar i förhållande till klimat (temperatur, nederbörd mm.) Behovet av gödning kan därför variera från år till år. Gräset samlar energi (socker) för att kunna växa. Under betesperioden ändras gräsets innehåll av energi, protein och fibrer. Under de första månaderna av säsongen växer gräset kraftigt och en stor del av gräset består av blad. Bladen har ett högt innehåll av energi och protein samt ett lågt fiberinnehåll, och där av ett högt näringsvärde.
Under sommaren faller näringsvärdet i gräset, eftersom fiberinnehållet stiger och innehållet av energi och protein faller. Smältbarheten faller ju äldre gräset är. Under de första månaderna och oftast fram till augusti, är det rikliga mängder energi och protein i gräset till både färdigvuxna hästar och avelsdjur. Se figur, som visar en förändring av gräsets innehåll under betessäsongen (Luthersson, 2004). Dock kan näringsvärdena falla tidigare på grund av exempelvis vattenbrist.
Figur 1: Effekten av gräsets älder på fodervärdet. Referens N. Luthersson (2004): Stora Foderboken, Brogaardens Forlag
Det är inte bara innehållet av energi, protein och fibrer som ändrar sig under betesperioden. Mineralinnehållet ändras också. Exempelvis faller kalciuminnehållet ju äldre gräset blir. Väderförhållanden har också betydelse för förändring av mineralinnehållet i gräset. Exempelvis stiger fosforinnehållet, när det finns mycket vatten till rådighet. Det omvända gäller kalcium, som faller då det finns rikliga mängder vatten.
Gräsets koppar och zinkinnehåll är inte tillräckligt även för en fullvuxen häst, och ska därför ges under hela betesperioden. Det samma gäller för mineralerna selen och mangan. Gräs har ett mycket högt innehåll av kalium. Kalium är en elektrolyt (salt), som hästen behöver i större mängder, när den svettas mycket. Det finns ofta rikliga mängder A – och E - Vitamin i gräset, D-vitamin bildar hästen själv via solljuset. Därför är det inte heller viktigt att tillföra dessa.
Det finns olika produkter, som kan täcka hästens behov, när den går på bete. Detta kan beskrivas i nedanstående avsnitt under de olika kategorierna. Tillskott bör dock ges individuellt och därför inte som exempelvis slickbaljor. Eftersom det är svårt att styra den enskilda hästens intag vid slickbaljor, en del hästar får ingenting, medan andra hästar får för mycket. En vanlig slicksten/saltsten är inte tillräckligt. Hästen bör dock alltid ha tillgång till saltsten, även när den går på gräs.
Kontroll av gräsintag
När betessäsongens startar blir det ofta en drastisk övergång för många hästar. Hela vintern har hästen blivit utfodrad med hö/hösilage, kompletteringsfoder och kanske spannmål. Det nya gräset har, till skillnad från vinterutfodringen, ett högt vatten och sockerinnehåll. För att undvika matsmältningsproblem som exempelvis fång och kolik, ska hästen vänjas gradvis till gräset. Mikroorganismerna, som finns i stortarmen, ska vänjas vid det nya fodret. Under övergångsperioden är det viktigt att reducera mängden kompletteringsfoder och eller spannmål och behålla en del av grovfodret för att undvika matsmältningsproblem.
Det varierar från häst till häst, hur mycket gräs den enskilda hästen tål. Det är många faktorer som spelar roll exempelvis typ av häst, hull, arbetsnivå, tendens till fång, grässorter, gräsets längd, temperatur, nederbörd mm. Så det är en individuell värdering. Det är dock viktigt att se till att hästen vänjs gradvis vid gräset.
Många hästar blir överviktiga under sommarmånaderna och vid dessa tillfällen bör det dagliga gräsintaget begränsas. Man ska speciellt vara försiktigt med hästar som har en tendens till fång och/eller om de är överviktiga, att släppa dem på bete dygnet runt. Det kan vara nödvändigt med en annan betesstrategi för dessa hästar.
-
Radavgränsning: När det dagligen eller med jämna mellanrum tilldelas en ny rad av gräshagen. Det kan vara en riktigt bra lösning, men man ska vara uppmärksam på, att det kan vara svårt att styra intaget. Gräset kan lätt bli väldigt högt på den ena sidan av stängslet. När det öppnas upp till mer gräs, är det ofta många kilo gräs som hästen får i sig på väldigt kort tid.
- Deltidsgräs: När hästen går X antal timmar på gräs och den resterande tiden går i exempelvis grushage med tillgång till hö och eventuellt halm. Detta kan vara en riktigt bra lösning speciellt för hästar som har en tendens till övervikt och tävlingshästar. Var dock uppmärksam på, att en del hästar som tidigare haft fång inte längre tål gräs. Det kan vara en fördel att låta hästen gå i grushage i stället för att låta den stå i stallet, eftersom motion bidrar till ökad ämnesomsättningen.
Om hästen endast går på gräs en del av dygnet, när är det då bäst att låta dem beta? Är det bäst på natten eller dagen? Man måste se det som en helhet, eftersom alla inte har möjlighet att släppa in och ut beroende på väder och vind. Allt i allt handlar det om att begränsa det dagliga gräsintaget, så att hästen inte blir överviktig. Om man ska se det i förhållande till sockerkoncentrationen, så måste man också ta hänsyn till vädersituationen, eftersom innehållet av socker/fruktan skiftar mycket över dygnet. Det beror också på grässorten. Det kan vara perfekt att låta hästen gå ute på natten (om temperaturen är över 10 grader). Gräset förbrukar energi på natten och använder därmed energidepåerna (fruktan). Om man vill låta hästen gå ute och äta gräs på dagen, är det bäst antingen på förmiddagen eller tidig eftermiddag. I detta tidsrum producerar gräset energi (socker), men använder det primärt till växt, detta sker vid temperaturer över ca 10 grader. Det är dock stora skillnader i socker och fruktaninnehållet beroende på grässort och klimat. Eftersom det är så stora skillnader, måste man reglera tiden på gräs efter hästens hull och tillgången på gräsmängd.
Om gräset växer kraftigt, kan det vara nödvändigt att slå gräset. Den optimala längden på gräset är ca 12-15 cm. Vid denna längd är det störst andel blad och minst andel skaft och därmed är fruktaninnehållet lägst, men det beror återigen på grässorten. Hästar/ ponnyer får inte äta gräset direkt efter att man slagit det. Vänta tills gräset börjar växa igen.
Var uppmärksam på om det finns tillräckligt med gräs till förfogande till det antal hästar, som går i gräshagen. En del somrar är mycket torra, vilket ofta medför att gräsmängden avtar i förtid och det kan vara nödvändigt att komplettera med smältbara fibrer exempelvis hö/hösilage samt eventuellt Speedi-Beet/Fibre-Beet/betpiller (alla tre ska blötas upp i vatten) eller lucern och kanske ytterligare ett tillskottsfoder. Under sensommaren ska man vara uppmärksam på, om det plötsligt kommer regn och värme efter en torr period. Gräset kommer då snabbt att växa mycket och det ökar risken för fång.
Färdigvuxna hästar (underhåll och arbete)
Långt in på betessäsongen får färdigvuxna hästar som inte är i arbete, deras energi och protein behov täckt in via gräset. Ofta finns det en tendens till att dessa typer, både hästar och ponnyer blir överviktiga under sommaren, eftersom energiintaget överstiger deras behov. Gräsintaget bör begränsas till hästar och ponnyer med tendens till övervikt. Även om hästen får rikliga mängder energi och protein, täcks den inte in med alla nödvändiga mineraler.
Det handlar främst om koppar och zink. Koppar och zink ingår i många olika funktioner och har inflytande på exempelvis immunförsvar, hovkvalité och blodprocent. För att tävlingshästen ska kunna prestera optimalt och inte bli för tung, bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar om dagen, beroende på tillgängligheten av gräs, hästens hull och energinivå. Ofta ska mängden spannmål reduceras och kompletteringsfodret ska regleras beroende på gräsmängden. Hästen bör fortfarande få grovfoder (hö/hösilage). Kom ihåg att ge elektrolyter till hästen, speciellt om den svettas mycket.
Exempel på komplement till färdigvuxna hästar på gräs.
Underhåll: Sure´N Easy (mineralgodisar) eller Performance Vits & Mins (vitamin/mineralblandning). Sure´N Easy kan ges ensamt, men Performance Vits & Mins ska blandas med annat foder exempelvis Hartog Lucern Mix, Fibre Performance och eller Speedi-Beet/Fibre-Beet (Båda ska blötas upp i vatten!). De två sistnämnda produkterna kan bidra till en bra mättnadskänsla.
Lätt/medelhårt arbete: En av följande produkter kan användas, valet beror på hästens hull och energinivå/kaloribehov samt mängden gräs. Sure´N Easy, Performance Vits & Mins, Suregrow, Classic Fibre Mix, Icelandic Power, Performance Concentrate Muesli.
Tävlingshästar: Suregrow, Icelandic Power, Performance Concentrate Muesli, Staypower Müsli, Elektrolyter. Var uppmärksam på, om hästen har begränsad tillgång till gräs, är det inte alltid tillräckligt att ge mineralgodisar exempelvis Sure´N Easy, eftersom innehållet av vitaminer samt kalcium och fosfor inte täcks in. Välj istället en av de andra produkterna.
Hästar/ponnyer med tendens till fång
Man ska vara mycket försiktig med att släppa ut hästar/ponnyer på gräs, som tidigare har haft fång. De kräver ofta en längre tillvänjningsperiod än andra hästar. Ofta tål de endast att gå få timmar på gräs. En del tål överhuvudtaget inte gräs. Det kan vara bättre att låta dessa hästar gå i grushage med tillgång till hö och halm. Om hästen går väldigt få timmar på gräs eller inte alls är det viktigt, att den fortfarande får i sig alla näringsämnen.
Föl och åringar
Föl och åringar växer ofta mycket under betesperioden. Förebygganden av växtproblem ställer krav på, att de får i sig nödvändiga näringsämnen. Typiskt sett ligger förhållandet mellan kalcium och fosfor omkring 1,2:1 i en gräshage. Föl har behov för kalcium: fosfor förhållande 2:1.
Det är därför viktigt att tillföra mineraler. Därutöver är det också viktigt att komplettera med bland annat koppar, zink och mangan. Dessa mineraler är viktiga för en korrekt benutveckling. Om fölet och unghästen inte får nödvändiga näringsämnen (vitaminer, mineraler och proteiner) samtidigt som den får mycket energi från gräset, finns det en stor risk för växtproblem. Om gräset bidrar med för mycket energi, så fölet eller åringen växer snabbt, kan det vara nödvändigt att begränsa gräsintaget.
Föl
Normalt rekommenderas att vänja fölet vid ”start” foder så snart, den visar intresse för foder, dock senast vid 2 månaders ålder. Man kan ge Suregrow eller Creep Pellets. Normalt sett ges Suregrow till föl, som är lätta att hålla i ett bra hull och Creep Pellets till de föl, som har ett högt kaloribehov speciellt fullblod och en del varmblodstyper. Ca en månad innan avvänjning kan man byta till Mare & Youngstock eller Oat Balancer, beroende på fölets hull. Föl som är lätta att hålla i hull eller växer för snabbt, kan Suregrow ges under hela uppväxten.
Åringar
Performance Vits & Mins kan användas först under betessäsongen, när det finns tillräckliga mängder protein och energi i gräset. Senaste i augusti används ett tillskott med protein exempelvis Suregrow, Mare & Youngstock eller Oat Balancer.
Om Sure´N Easy ges till åringar, ska man vara uppmärksam på, att det kan få kalcium och fosfors brist, eftersom innehållet av dessa mineraler är lågt i Sure´N Easy. Dock kan Sure´N Easy var en bra tillfällig lösning eftersom de täcker in koppar och zink behovet. Fördelen med Sure´N Easy är att de är lätta att ge hästen och det behövs ingen krubba.
Avelsston
Avelsston har kanske ett föl vid sidan och är dessutom dräktig igen. Optimal mjölkproduktion, bra ägglossningar, optimal fostertillväxt mm, ställer krav på, att stoet får i sig nödvändiga näringsämnen. Stoets energi och proteinbehov täcks in via gräset fram till augusti månad. Under dessa månader är det nödvändigt att de får i sig bland annat koppar, zink och selen, exempelvis Equi Bites eller Performance Vits & Mins. I augusti månad finns det behov för komplettering av protein av exempelvis Suregrow, Mare & Youngstock eller Oat Balancer beroende på stoets hull.
Avelshingstar
Bör utfodras som hästar i arbete, se under färdigvuxna hästar (tävlingshästar)
Rekommendation till betesperioden:
• KOM IHÅG, gradvis tillvänjning till gräset. Starta med max. 15-30 min, första dagen och öka försiktigt de kommande dagarna.
• Hästar med tendens till exempelvis fång och eller kolik ska ha en längre tillvänjningsperiod än andra hästar.
• Ge eventuellt en aktiv jästkultur (YSY Blandning), tillskott av mjölksyrebakterier (Probiotikum Plus) eller EquiShure (inkapslad bikarbonat) under tillvänjningsperioden. Dessa stöttar en stabil tarmmiljö. Kom ihåg att ge vitaminer/mineraler eller ett tillskottsfoder individuellt (valet beror på hull mm).
• Begränsa den dagliga gräsmängden, exempelvis via små gräsarealer, radavgränsning eller deltidsgräs kombinerat med grushage (med tillgång till hö/halm).
• Undvik övervikt.
• Var uppmärksam på att en del hästar endast tål lite gräs, eller inte alls.
• Hästen bör ha tillgång till saltsten.
• Slå eventuellt gräset om det växer kraftigt, så att gräset inte blir för långt.
• Kom ihåg att en häst inte får beta i hagen direkt efter att den har slagits.
• Ge hö och eventuellt halm i gräshagen, om det inte finns tillräckliga mängder med gräs.
• Använd eventuellt Timothé till eftersåning, speciellt om marken innehåller mycket rajgräs.
• Kontrollera hagen så att det inte finns ogräs/giftiga växter.
• Undvik onödiga hag och staketskador, kontrollera staketet innan du släpper ut hästen.
Referencer:
Andersen, L., 2007. Gräs. Personligt meddelande.
Cairns, A & Longland, A., 1998. Sugars in Grasses – an overview of sucrose and fructan accumulation in temperate grasses. Dodson and Horrell International Research Conference on Equine Laminitis.
Cairns, A & Longland, A., 1998. Sweetness and Light. Dodson and Horrell International Research Conference on Equine Laminitis.
Cuddeford, D., 1996. Equine Nutrition. The Crowood Press Ltd. ISBN 1 85223 852 6.
Cuddeford, D., 1997. Fibre. Dodson & Horrell Second International Conference on Feeding Horses.
DLF Trifolium, 2007. Dyrkningsvejledning og tips. Græsmarken til heste og ponyer. www.dlf.dk.
DLF Trifolium, 2007. Frøblandinger til hestefolde. www.dlf.dk.
Longland, A.C. & Cairns, A.J., 2000. Fructans and their Implications in the Development of Laminitis in Horses at Grass. Dodson & Horrell 3rd International Conference on Feeding Horses.
Loving, N.S., 2007. Food for Thought: Digestive Health. The Horse, April 2007. Article # 9277.
Luthersson, N., 2004. Den store foderbog. Brogaardens forlag.
McDonald, P., Edwards, R.A., Greenhalgh, J.F.D. & Morgan, C.A., 1998. Animal Nutrition. Longman. ISBN 0-582-21927-2.
Raymond, T., 2003. The Grass can be Greener. The Horse, October 2003. Article # 4630.
Thomas, H.S., 2005. Analyzing Forages. The Horse, October 2005. Article # 6172.
West, C., 2004. Pasture Management Recommendations. The Horse, august 2004. Article # 2356.
