Jakten på det perfekta höet/hösilaget

Jakten på det perfekta höet/hösilaget

Skriven av Cand. Agro. Mette L. Nymand
Friday, November 01, 2013
Aktuella Grovfoder

Det kan vara svårt att som hästägare utvärdera, vilket grovfoder (hö/hösilage) som passar bäst, det ser kanske fint ut, men innehållet kan variera mycket, endast med en analys kan man se exakt innehåll. Om man inte tidigare har köpt hö/hösilage är det svårt att veta vad man ska leta efter, man ska starta med en direkt utvärdering av grovfodret innan man köper det.

Den direkta grovfoderutvärderingen kan inte självklart säga något precist om innehållet, men kan ge en fingervisning om kvalitén på grovfodret:

 

  • Hygienisk kvalité:
    Man kan få en idé om den hygieniska kvalitén genom att se om produkten dammar. Ett högt damminnehåll är nästan alltid entydigt med ett högt antal svampsporer. Dammigt hö eller halm bör inte användas till hästar, eftersom det ökar risken för luftvägsproblem och kronisk hosta. Dåligt hösilage med vita beläggningar eller onormal lukt. Får inte ges till hästar, eftersom det ökar risken för kolik och diarré.
  • Smältbarhet:
    Genom att undersöka förhållandet mellan blad och själkar, kan man få en idé om växttrådsinnehållet och fodrets smältbarhet. Blad har ett högt innehåll av cellulosa och hemicellulosa (fibrer som är smältbara för hästen), medan skaftet huvudsakligen består av lignin (fibrer som är osmältbara för hästar).
  • Plantor som växer har ett högt energi och näringsinnehåll. Mogna och färdigvuxna växter har flest skaft och frön, vilket bidrar till ett högt lignininnehåll och därmed en låg smältbarhet och lågt innehåll av näringsämnen.
  • Färgen:
    Kan säga något om både hygien och smältbarhet. Grått/brunt hö har legat ute i lång tid. Det ökar risken för damm och mögel, samtidigt som produkten har ett lågt näringsinnehåll. Gult hö tyder på en hög andel av färdigvuxna växter, många skaft och därmed ett högt innehåll av osmältbart lignin. Grönt hö eller hösilage har ett högt innehåll av blad och är samtidigt skördat under bra väderförhållanden. Det ger en produkt med ett högt näringsinnehåll och samtidigt lågt innehåll av svampsporer.

Om man ska använda 1:a skörden eller 2:a. skörden beror helt på vilken typ av häst man har. 1:a skörden tas oftast i juni månad till hästar (allt beror dock såklart på vädret), och har ett högre innehåll av näringsämnen i relation till 2 skörden, och passar bäst till avelshingstar eller tävlingshästar, som har ett högt kaloriinnehåll. Till förnöjda hästar eller ponnyer, som inte rids passar ofta 2 skörden bäst, eftersom de har ett annat näringsbehov. Eftersom det kan vara väldigt stor skillnad på innehållet beroende på när höet är skördat, väderförhållanden, växtsort, jord mm, bör man få en analys av sitt grovfoder, eftersom det utgör största delen av hästens dagliga utfodring.

 

Om man tar en ny analys, kan det självklart variera beroende på vart ifrån den aktuella balen är från, men det är i alla fall mera precist att använda denna analys framför ett genomsnittsvärde från ett foderprogram. Det finns olika firmor, som gör analyser på hö och hösilage. När man beställer en analys kan man välja mellan olika ”paket” – oftast ett baspaket som anger bland annat energi, protein, växttråd, smältbarhet och eventuellt socker. Sockerinnehållet är inte alltid inkluderat i baspaketet, så man får ringa och fråga aktuell firma. Sockerinnehållet är speciellt viktigt att känna till om man har en lättfödd häst/ponny eller en häst/ponny med tendens till fång eller kolik/diarré. Utöver baspaketet kan man ofta köpa ett paket, där det också finns en analys över mineralinnehållet. Kontakta aktuell firma för vägledning om, vilket paket du ska använda, samt hur proven ska tas ut. Det kan vara en stor prisvariation i de olika analyserna, beroende på vilket paket man väljer.


Vilka värden man ska använda och inte allra minst, inom vilket intervall värdena ska ligga beror helt på vilken typ av häst man har, då exempelvis avelshästar har ett annat behov för energi, protein, vitaminer och mineraler i förhållanden till hästar i lätt arbete. Självklart har inte avelsdjur av nöjaktiga raser rent generellt ett högre energibehov, men de har dock ett ökat behov för protein, vitaminer och mineraler. Nedanför finns några av de viktigaste vägledande analyserna, om man tvivlar är det en bra idé att kontakta en foderkonsulent för ytterligare vägledning.

 

Vägledande analysvärden  

 

 Avelshästar Rid/tävlingshästar Nöjaktiga hästar/ponnyer
Energiinnehåll Beskriver energiinnehållet. Kan anges i olika enheter. 0,4-0,6 FE/kg
eller 6-10 MJ/kg 

0,4-0,6 FE/kg eller 
6-10 MJ/kg

 

<0,4 FE/kg eller 
<6 MJ/kg 
Torrsubstans Beskriver vatteninnehållet i fodret. En förhållandevis hög torrsubstans, medför ofta ett högt näring och fiberinnehåll. 70-80 %  > 70 % >70 %
Proteininnehåll
(råprotein i % av torrsubstans)
Protein behovet varierar beroende på hästens ålder och användningsområden. 8-14 % 6-12 % 4-8 %
Smältbarhet 
(FK. Org. Ämnen)
Ett mått på fodrets smältbarhet. Låga värden (< 50 %), kan hästen inte utnyttja. Höga värden (>75%), när hästen inte upptar tillräckligt med smältbara fibrer.  >65   55-70 55-70
Råaska
(i % av torrsubstans)
Beskriver fodrets samlade mineralinnehåll. Ett lågt innehåll tyder på ett lågt mineralinnehåll. Ett högt innehåll kan vara ett tecken på jord i produkten och lika med dålig kvalité. 5-10 % 4-10 % 4-10 %
Växttrådinnehåll
(i % av växttråd)
Får gärna vara högt till ridhästar eller nöjaktiga hästar/ponnyer, eftersom de ska ha största delen av deras energi från fibrer och inte från stärkelse. 25-30 % >30 % >30 %
 NDF Fodrets innehåll av cellväggar i förhållande till cellinnehåll, ett mera precist mått för fiberinnehåll.  55-65 %  55-65 % 55-65 %
Sockerinnehåll
(i % av torrsubstans)
Ett lågt sockerinnehåll tyder oftast på ett lågt energiinnehåll, vilket är att föredra till nöjaktiga hästar och ponnyer. Avelshästar och ridhästar tål ofta en lite högre nivå. >8 %  6-12 % < 6 %
pH (syregrad) i hösilage Hösilage till hästar får inte vara för surt, eftersom det kan påverka stortarmsmiljön negativt. Vid höga pH värden har ensileringen inte förlöpt korrekt och sockerinnehållet kan vara för högt.  5-6  5-6 5-6

 

Källa:

Luthersson, N. (2004): Den Stora Foderboken, Brogaardens Förlag, 2. ed.
BLGG AgroXpertus: www.blgg.agroxpertus.dk
Eurofins Steins Laboratorium: www.eurofins.dk/dk