Är hästen för smal?

Om hästen är för smal, ska man först och främst hitta orsaken, det får man göra genom uteslutningsmetoden. Det kan finnas många olika orsaker till varför hästen blivit för smal, beroende på årstid, hästens ålder och användning, exempelvis växt, tandproblem, pälsskifte, mask, arbetsnivå, förändringar på betet.

Om okorrekt utfodring är orsaken till att hästen har blivit för smal, bör man först kontrollera mängden och typen av grovfoder. Hästen ska ha hö eller hösilage av god kvalité i en daglig mängd som motsvarar 1,75-2 kg hö/hösilage per 100 kg kroppsvikt, gärna mer om hästen inte blir för tjock. Denna mängd är nödvändig för att säkra hästens behov för smältbara fibrer och förebygga sjukdomsproblem. Hästen får väldigt gärna få mer hö/hösilage om den inte blir för tjock. Hästen är växtätare och behöver smältbara fibrer (exempelvis hö, lucern, uppblötta betfibrer mm) brist på dessa kan öka risken för olika matsmältningsproblem så som kolik, diarré, magsår mm. Därutöver är brist på smältbara fibrer frekvent orsak till undervikt samt nedsatt prestation, smältbara fibrer ger uthållig energi till hästen. Brist på smältbara fibrer kan inte kompenseras med mer kraftfoder. Halm är inte ändamålsenligt, som enda grovfoder till hästar och kan inte ersätta tilldelningen av hö/hösilage, eftersom det är relativt svårsmält, så det mesta passerar egentligen bara igenom tarmsystemet, och kommer ut som avföring. Samtidigt ökar risken för matsmältningsproblem så som kolik (förstoppning), vid utfodring med stora mängder halm. Halm kan inte ersätta mängden hö/hösilage, men kan vara ändamålsenligt som komplement och aktivitet.

Öka mängden av smältbara fibrer och olja

Får hästen tillräckliga mängder grovfoder (hö/hösilage), kan det vara nödvändigt att ändra typen av kraftfoder. Vilket foder man ska välja, beror på hästens storlek och ålder, arbetsnivå och vilket foder hästen har fått fram tills nu. Om hästen i förväg får stora mängder spannmål, är det inte en bra idé att öka mängden spannmål. Det kan dels öka hästens stressnivå och dels öka risken för matsmältningsproblem som exempelvis kolik, magsår, korsförlamning och fång. I stället bör man öka mängden av smältbara fibrer och eventuellt olja. Därutöver ska man vara uppmärksam på måltidens storlek. Till en häst på 500 kg ska måltiden vara max 1,5 kg. Om måltiden är större, hinner fodret inte smälta i magsäcken, utan fortsätter vidare i tarmsystemet. Härmed ökas risken för matsmältningsproblem som exempelvis kolik. Det är därför bättre att öka antalet måltider framför att öka måltidernas storlek.

Om det inte är möjligt att ändra kraftfodertypen eller om den inte har varit tillräcklig, kan man ge hästen fler kalorier genom att exempelvis ge lucern, uppblött Speedi–Beet/KwikBeet eller gradvis ge olja. Olja är ett bra sätt att ge hästen kalorier utan att få problem med måltidens storlek eller för stora mängder stärkelse/spannmål, här kan man använda en vegetabilisk olja, såsom soja, majs, raps eller solrosolja, där majs och solrosolja har den sötaste smaken. Om hästen inte vill äta olja, kan man alternativt ge Equi-Jewel. Equi-Jewel är stabiliserat riskli med ett högt fettinnehåll och lågt stärkelseinnehåll. Innehåller tillsatt Vitamin E, selen och kalcium. Speciellt utvecklat för att understödja muskelsättning och hull. Om man är osäker på hästens hull kan man värdera det utifrån en hullskala:

Hulltyp – Beskrivning:

1. Extremt mager, ingen fettvävnad, nästan inga muskler och framträdande benknotor. Ryggen extremt spetsig. "Skinn och ben".
2. Mager, sparsamt fettlager, framträdande benknotor och minskad muskelmassa. Spetsig rygg och ingen fettvävnad utanpå revbenen
3. Smal, lite fettvävnad på ryggen, virvlar ses inte så tydligt, framträdande revben. Skarp rygg.
4. Moderat smal, aningens skarp över ryggen, revbenen kan ses men inte tydligt.
5. Moderat hull/medel: Ryggen är platt, revbenen kan märkas men syns inte.
6. Över medel. Påbörjat fettlager utanpå revbenen och runt svansroten. Påbörjad skåra på bakdelen och ryggen.
7. Lätt överviktig. Tydlig skåra på bakdelen och ryggen. Revbenen är täckta av ett fettlager, men fortfarande märkbara. Påbörjat fettlager på halsen.
8. Fett. Kraftiga skåror på bakdelen och ryggen. Fettlager på halsen. Fettlager på manken, bogarna och innanlår.
9. Extremt fett. Djup skåra på bakdelen och ryggen. Kraftig fettkam på halsen, vid manken, bakom bogarna samt runt svansroten och innanlåren.

Referenser:

Luthersson, N.(2004) : Stora Foderboken, Brogaardens Forlag, 2.ed.